Jag har verkligen telefonskräck. Det värsta jag vet är att tala i telefon. Absolut värst är när de ringer ett nr ja inte känner igen eller är dolt. Problemet är att ja måste svara eftersom det kan vara något med familjen eller hästen. Fast något som är lika hemskt är att ringa någon jag aldrig har pratat med (ny hovslagare, kundtjänst, osv) Jag kan ha ångest i dagar innan och när jag väl ringer så skakar jag och svarar dom inte på 4:a signaler så lägger jag på. Och egentligen så vet jag inte varför. Eftersom dom inte ser mig eller vet vem jag är så borde det inte vara något problem. Men ändå så är det ett sådant stort hinder. När jag ringde veterinären i onsdags hade jag panik. Men jag gjorde det enbart för Bingós skull. Och för att ja inte hade någon i stallet som kunde ringa åt mig (mamma eller pappa tex). Imorgon måste jag ringa Canal Digital eftersom min fjärrkontroll är trasig. Och jag har ångest över det nu. När jag egentlgen bara behöver säga mitt kundnr och att fjärrkontrollen är trasig.. Å sen är de över. Tar max 2 min. Nej usch hatar att prata i telefon... Det är tom. så att när ja ringer mamma på jobbet så ringer ja på hennes mobil bara för att vara säker på att de är hon som svarar. Och ringer jag mot förmodan på jobbnr så måste mamma svara på 3 signaler. Annars efter några signaler så kopplas samtalet vidare till någon av mammas arbetskamrater. Pappa ringer jag aldrig på jobbet eftersom ja inte vet om han är i närheten av telefonen eller står med en kund, för där kan vemsomhelst svara.

Undrar om detta är något jag kommer komma över när jag "blir äldre" eller om de sitter i tills jag "inte har något annat val än att ringa själv" (tex, när ja flyttat hemifrån). Nej än är de sjukt skönt att mamma eller pappa kan göra de läskiga samtalen åt mig. Fast lite bättre har jag blivit ändå tycker jag. Lite iaf (kan ju faktiskt ringa vissa samtal då och då)