Det är sjukt!! det är ett år sen vi var på stav och fick det hemska beskedet. Ett år har gått!! FAN det är sjukt. Och jag kan inte fatta det!! Seriöst! Ett jävla år??

Detta var vad jag skrev för exakt ett år sen efter det värsta beskedet;

Fan va allt kan vända så snabbt. Var till stav idag för hältutredning, fick longera och rida mitt odjur för sista gången ='(
Spatt båda bak, varav höger bak typ nästan är helt igenvuxet och vänster bak är aktivt. Kotledsinflammation i båda fram pga spatten så den blir man ju iof av med. Men Bingó kommer aldrig att bli ridbar igen, aldrig någonsin. Aldrig aldrig aldrig aldrig. Promenad häst och haghäst.

Jag vet ärligt inte VAD ja ska göra, jag vill TÄVLA, jag vill RIDA, jag vill TRÄNA. Ja kan inte göra de längre med den som betyder mest för mig, är livet värt att leva då?

Alla tankarna snurrar just nu och jag vet inte vad ja ska göra. Funderar på att hoppa av skolan nu, skaffa mig ett jobb och köpa en till häst. En riktig tävlingshäst. Men Bingo kommer ALDRIG att försvinna från min sida! ALDRIG
Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och även om han blir obrukbar så är han ändå min ängel, min första häst, MITT ALLT <3

Alla minnen, alla ridturer, alla avåkningar, alla galopprejs, varenda bustrick. ALLT är bara minnen. Och kommer aldrig att upplevas igen.

Det känns så JÄVLA hopplöst just nu, ALLT känns så onåbart. Det känns som en mardröm som jag ALDRIG kommer att vakna upp ifrån.

Vi fick 2 härliga år tillsammans Bingó. Vi har utvecklats så jävla mycket tillsammans!
vi fick iaf en rosett och en massa underbara minnen.

Förlorar jag dig vet ja inte vad ja ska göra. Antagligen gräva ner mig i ett hål och aldrig kliva upp ifrån de hålet.




Och idag är han bättre än någonsin! Jag skulle nästan vilja åka till StavKliniken bara för att visa upp hur fel dom hade!! Och hur jävla fina och BRA vi är!! Mitt hjärta svämmar över när jag tittar på denna varlse. Han är det finaste på jorden <3. Känslan jag får när jag ser hur nöjd han är med tillvaron är så underbar. Han är häst, han lever ett underbart liv. Jag vet inne i mitt hjärta att han aldrig skulle kunna få det bättre än vad han har det just nu. Jag har världens bästa mamma å pappa som var villiga att ge honom en chans, jag har världens bästa hovis som hjälper oss med kassa hovar efter all medicin.

Dagen till ära tog vi oss en skrittur tillsammans med några stallkamrater, men helst av allt hade jag velat rida ut och gråta. Gråta av lycka över att jag har en sådan fin häst, en häst som blivit så jävla bra, gråta över att vi lever och att båda får syssla med det dom älskar mest. FAN jag är lyckligt lottad som får en andra chans med min häst <3..

Här kommer faktiskt lite bilder dagen till ära, dvs bilder fotade idag ;

                   

Sorry för ett långt inlägg. Men det hade kunnat blivit ÄNNU längre ;D