Okej seriöst, vi har hållt på med hallen i sisådär hundra år. Vi började 2 veckor innan min födelsedag, dvs sista veckan i juli startade vi projektet, Det skulle vara klart den 9:e augusti (senast eftersom de är då jag fyller år) men det vart det SÅKLART inte. Men att de ska vara så jävla svårt att slänga upp lite jävla tapetvåder förstår jag inte!! Pappa har ju ett tålamod som är likamed NOLL. Och jag har inte kunskapen, och han vägrar lära mig. Annars hade jag absolut inte haft några som helst problem med att slänga upp tapeterna, jag älskar att arbeta med kroppen och händerna och se något växa fram. Det är tillfredställande!! Men tydligen delar inte min far den åsikten med mig.. Och det är fan oktober nu, dvs i 2 jävla månader har hela övervåningen sett ut som kaos! Jag orkar inte längre, min mamma orkar inte längre, och pappa bryr sig inte >.<

Och grejjen är att han är för stolt för att leja bort skiten också -.-
Men de kommer att sluta med att veckorna innan jul så ringer vi in en målare som fixar skiten. Jag vet att de blir så, och jag kommer bli så jävla chockad om pappa ringer en målare som fixar allt innan oktober är slut. Jag lovar att jag kommer bli helt mållös om detta händer!!


Nu ska jag bara slänga in lite kort om att Bingó inte är halt på rakt spår (mamma fick springa en liten bit) imorgon ska jag longera för att se, å är han ohalt ska jag rida en liten kortis för att känna hur han känns, och efter det blir det att börja rida igen (om han inte känns konstig eller så men de tror jag inte han gör) För jag måste börja rida nu. Ridning är TERAPI och jag behöver det så jävla mycket just nu!