Inatt har jag sovit 2 timmar typ. Tänkte hela jävla natten på bröstcancer. Var iväg idag med mamma på mammografi. Bara tanken på att mormor hade bröstcancer, opererades men att det sedan spred sig till skelettcancer gör mig livrädd. Jag vill inte att min mamma ska ha cancer och jag kommer att gå som på nålar i 2 veckor framåt nu. Att det ska ta sån tid att få ett "nej du har inte cancer kom tillbaka nästa år för ny koll" Eller ett "tyvärr du har cancer, nu ska vi göra såhär" Herre gud säger jag bara!. Sen finns ju alltid rädslan och tanken på att det kan skippa en generation. Dvs JAG kan få bröstcancer. Är jag tillräckligt stark för att klara av något sådant som cancer?!?. Herre gud. Dagens folksjukdom, cancer. Helt sjukt hur pass vanligt det är. Titta er runt hos era nära. Antagligen har någon av dom haft eller har cancer, eller känner någon som har cancer. Det finns runtom oss, och bara det är läskigt. Grymt jävla läskigt!
Men jag ska glömma bort ordet cancer nu i 2 veckor. För att sedan få panik när brevet dimper ner i brevlådan. Hur ska jag klara av detta? Shit!