Lyckopiller, anyone?

Jag är helt slut. Psykiskt slut. Än har jag inte haft ett "melt down" men det kommer att komma. När jag minst anar det kommer det att komma. Jag är sjukt rädd över att när de väl kommer, så kommer det vara på riktigt.
Än kan jag titta på bilder av katten utan att bryta ihop. Däremot börjar jag smågråta när jag läser orden R.I.P
Men grejjen är att de bara är så pass att ögonen vattnas. Inget mer, så jag väntar. Tillslut kommer det, men nu får jag bara vänta.

Är för trött för att prata om min arbetsintervju, men jag tror det gick bra.
Jag hoppas på att det gick bra. Sjukt skumma frågor som kom, men jag tror jag lyckades faktiskt
Svaret får jag hem i ett brev inom en snar framtid. Så vi får vänta och se.
Vänta är något jag är bra på. Så jag väntar



Kommentarer
Postat av: Fia

Jag tycker så synd om dig :( Låter lamt, men är sant som fan! Och jag håller tummarna för ett positivt besked i brevet!

2009-03-26 @ 00:58:31
URL: http://styrmir.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: