Drömmar = Moodkiller

Jag hatar verkligen att drömma, dagdrömma är helt ok, jag kan styra över drömmen då. Men att drömma något underbart å sen vakna å inse att det bara var en dröm är det värsta jag vet. Blir lika ledsen varje gång efter en sådan dröm. Att vakna upp till det jag har nu är helt ok. Absolut finns det saker som kan bli bättre (jobb, egen lägenhet osv osv) men att vakna upp från en underbar dröm. Där allt bara är allmänt toppen. Allt går som man vill och livet leker, och sen vakna upp och inse att allt det där man drömt om är så långt borta, om det ens går att uppnå?. Det är verkligen en riktig moodkiller.

Låg kvar i sängen över 1 timme extra pga just en sådan dröm. Som aldrig kommer att gå att uppfylla. Att bara ligga apatisk i sängen och tänka på drömmen och riktigt förstå, att verkligen fundera och inse att det kommer aldrig hända. Det får mig ibland att fundera på om man verkligen lever det liv man vill leva, "ska det vara såhär jämt?" Jag vet att jag är i en svacka, men jag vet också att jag mår bra, det funkar. Livet går vidare och antagligen jag också. Jag har varit längre ner och kravlat mig upp, det har jag lyckats med. Jag ska klara det här också, självklart ska jag klara det här med!. Frågan är bara hur lång tid det tar innan det vänder? Jag har däremot fått nog av dessa drömmar nu, ge mig mardrömmar om jag nu ska envisas med att komma ihåg drömmarna. För tacka vet jag då mardrömmar, där man faktiskt kan vakna och andas ut och tänka att "puh, det var bara en mardröm"..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: