Skrev nyss ett långt inlägg men väljer att inte publicera det.

Allt jag har att säga är att de är 1år sedan senskadan.
För 1år sedan stod jag och funderade på om det var värt "besväret" skulle han bli ridbar igen?, skulle allt läka som det ska?, var det inte bättre att han fick somna in?. Jamenar, Bingó är en häst med mycket huvud. Han skulle aldrig någonsin kunna vara haghäst, det finns inte på kartan. Och på något sätt så klarar han av alla dessa "vilor" för jag tror, att han innerst inne vet att han blir bra igen och får göra allt det där han tycker är skoj. Skulle den dagen komma, då han blir skadad och prognosen för att han ska kunnas rida igen är minimal så får han somna in. Finns inte en sucke i hela vida världen att jag behåller honom under "tillfriskningstiden" (som kan vara allt från 1 månad till 1år) för att se om han går att rida lite på efteråt, och så visar det sig att det inte går. Så har jag varit självisk nog och låtit honom må psykiskt dåligt den tiden..

Nej, Bingó är mitt allt, och han ska ALLTID stå i första rummet. Det är ju han det handlar om.
Och jag ska inte vara självisk när den tiden väl är kommen. Just för att jag älskar honom så otroligt <3

Bilden på det fina "såret"
Det var tider det!


Nya friska tag, och vi klarar det.
Du och jag Bingó <3 du och jag

<3<3<3<3<3