Nu var de ett tag sen jag skrev något här. Men just nu är jag nere :(

´Bingó kändes farligt konstig igår när jag red och jag är så rädd så jävla rädd att de ska ha något med spatten och/eller senskadan att göra. Han får inte göra så mot mig igen, han får inte!
Alla jävla tårar, alla pengar, all tid och all kärlek har jag lagt ner på den här hästen. HAN FÅR INTE vara halt igen..
Han får helt enkelt inte :(

Känner bara hur allt rinner mellan fingrarna på mig och jag försöker greppa tag om något som är verkligt!


Idag blir det lite massage, en kort promenad för att sedan longera bara för att kolla en gång till. Jag vill så gärna att de ska vara en sträckning, stukning, ömhet i sula.. Ja vad som helst förutom just en underliggande hälta.
Jag vill verkligen inte in på fler klinikbesök. Jag orkar inte med den pressen, den psykiska pressen.. Rädslan att allt är över igen. Jag vill faktiskt inte..