Detta är första gången på säkerligen 4-5år som jag tänker och PLANERAR för framtiden. Åh jag vill så gärna att allt ska funka på måndag och att dom vill ha mig! Jag vet att jag är otroligt dum som låter min hjärna fladdra iväg, men jag vill så gärna. De är länge sedan jag har velat att framtiden ska hända NU.. Såfort jag tänkt på framtiden har jag känt klumpen i magen växa, blir det något av mig tillslut? kommer jag blir något?. Nu börjar det klarna och jag börjar få drömmar som så lätt kan bli till verkligehet om jag nu får jobbet vill säga. Jag vet precis hur jag vill ha mina närmsta år f.r.o.m nu, jag vet hur jag ska lägga upp mitt liv för att nå de där delmålen jag har innan jag har nått mitt stora mål. Jag har drömmar! Förstår ni hur stort de är för mig? Drömmar! alltså woow.
Från att ha levt dag för dag, kämpat igenom dagarna, känt hur de glider igenom mina fingrar utan att något har hänt (eller kommer att hända). Hur meningslöst mitt liv har känts.
Jag har mina planer nu, jag vet hur jag ska uppnå dessa OM jag får jobbet. Jag fattar dock inte hur jag vågar ha dessa drömmar om framtiden, de kommer att krossa mig om det blir en felsväng på vägen..
Så jag ber, och hoppas. För min framtids skull, och för mitt fortsatta drömmande.

jag hoppas verkligen så på detta, snälla, ge mig en anledning att finnas till!