Älska innan det är försent!
Hade svåra problem att somna igårkväll och kom osökt in på far och morföräldrar..
Jag har inga kvar i livet, vilket är så jävla sorgligt.
Jag har alltid avundas min klasskamrater/kamrater när de berättat att de besökt sina mor/farföräldrar, vad de fick i julklapp från mor/farföräldrarna osv. Jag vill också ha dom i livet. Jag vill också sitta hos min morfar när han berättar historier från när han växte upp. Jag vill också äta mormors goda hembakade bullar, eller sitta med farmor och lösa korsord, eller vara ute på en promenad med farfar.
Jag önskar så innerligt att mina föräldrar lever så pass länge att de kan ge ett stående intryck hos mina barn. Att mina barn kan berätta vad sin mormor och morfar gjorde under sin livstid!
Min mormor hann jag aldrig träffa, hon dog sorligt nog i bröstcancer innan jag föddes. Jag skulle ha blivit hennes första barnbarn. Morfar hann finnas i 2år, jag minns inget av honom. Jag var hans första barnbarn också. Vilket mamma berätta att han var så stolt över, och hade så stora planer för. Men det blev just bara planer. Han dog av en bristning i hjärnan.
Farmor minns jag lite mer av, dock inte alltför mycket då hon var extremt dålig sista tiden. Jag har iaf fler bilder tagna med oss tillsammans och faktiskt pratat med henne. Även om det var för ca 15år sen vi kunde ha en "konversation" tillsammans, hon dog 2001 av ålder och underliggande sjukdom. Jag ska väl säga att jag ändå inte minns henne som den person hon antagligen var. Sista tiden låg hon bara i en sjuksäng och levde i sin egna lilla värld.
Farfar minns jag inte eller alltför väl. Minns att jag alltid fick en liten slant av honom såfort man kom på besök, så jag kunde gå ner till kiosken för att köpa godis/glass. Minns att han hade många tatueringar från när han låg i flottan. Och jag önskar att jag hade fått kunna höra fler historier därifrån. Farfar dog 2004 efter att ha bott i dalarna i 3år (han flyttade strax efter att farmor dog). Sista åren hade vi noll kontakt, han levde sitt liv på sitt sätt.
De är synd att jag som skrivet inte har större minnen av mina mor/farföräldrar. De är ändå de som är grunden till mina föräldrar! Jag hade så gärna velat sitta och leta olikheter och likheter mellan far och son, mor och dotter. Men jag fick inte den chansen.
ta tillvara på era mor/farföräldrar. Njut av visdomen dom utstrålar. Le åt deras berättelser, ställ dina frågor, titta på gamla fotografier. Men framförallt, älska era mor/farföräldrar, man vet aldrig när dom tas ifrån en!
Jag har inga kvar i livet, vilket är så jävla sorgligt.
Jag har alltid avundas min klasskamrater/kamrater när de berättat att de besökt sina mor/farföräldrar, vad de fick i julklapp från mor/farföräldrarna osv. Jag vill också ha dom i livet. Jag vill också sitta hos min morfar när han berättar historier från när han växte upp. Jag vill också äta mormors goda hembakade bullar, eller sitta med farmor och lösa korsord, eller vara ute på en promenad med farfar.
Jag önskar så innerligt att mina föräldrar lever så pass länge att de kan ge ett stående intryck hos mina barn. Att mina barn kan berätta vad sin mormor och morfar gjorde under sin livstid!
Min mormor hann jag aldrig träffa, hon dog sorligt nog i bröstcancer innan jag föddes. Jag skulle ha blivit hennes första barnbarn. Morfar hann finnas i 2år, jag minns inget av honom. Jag var hans första barnbarn också. Vilket mamma berätta att han var så stolt över, och hade så stora planer för. Men det blev just bara planer. Han dog av en bristning i hjärnan.
Farmor minns jag lite mer av, dock inte alltför mycket då hon var extremt dålig sista tiden. Jag har iaf fler bilder tagna med oss tillsammans och faktiskt pratat med henne. Även om det var för ca 15år sen vi kunde ha en "konversation" tillsammans, hon dog 2001 av ålder och underliggande sjukdom. Jag ska väl säga att jag ändå inte minns henne som den person hon antagligen var. Sista tiden låg hon bara i en sjuksäng och levde i sin egna lilla värld.
Farfar minns jag inte eller alltför väl. Minns att jag alltid fick en liten slant av honom såfort man kom på besök, så jag kunde gå ner till kiosken för att köpa godis/glass. Minns att han hade många tatueringar från när han låg i flottan. Och jag önskar att jag hade fått kunna höra fler historier därifrån. Farfar dog 2004 efter att ha bott i dalarna i 3år (han flyttade strax efter att farmor dog). Sista åren hade vi noll kontakt, han levde sitt liv på sitt sätt.
De är synd att jag som skrivet inte har större minnen av mina mor/farföräldrar. De är ändå de som är grunden till mina föräldrar! Jag hade så gärna velat sitta och leta olikheter och likheter mellan far och son, mor och dotter. Men jag fick inte den chansen.
ta tillvara på era mor/farföräldrar. Njut av visdomen dom utstrålar. Le åt deras berättelser, ställ dina frågor, titta på gamla fotografier. Men framförallt, älska era mor/farföräldrar, man vet aldrig när dom tas ifrån en!
Kommentarer