Jag har, som kanske märkt (?!) relativt dåligt självförtoende.
Det känns som att när jag byggt upp de lite lite, så kommer något/någon och raserar detta.
Just nu är jag på min kanske högst "peak" någonsin. Just nu är jag så stolt över mig själv på flera plan!
Jag har äntligen lyckats få fast anställning (sedan 3månader tillbaka typ), jag har äntligen skaffat mig en till pålle, jag har börjat gå ner i vikt och jag har vuxit så enormt som person de senaste året.
När jag ser mig själv i spegeln kan jag faktiskt helt ärligt, säga och tycka att jag ser bra ut.
Jag är så glad över hur långt jag har kommit som person det senaste året.
Jag har så sjuka komplex över min kropp men äntligen har jag börjat släppa på vissa delar. Ingen är verkligen helt perfekt och även om jag är något så otroligt långt ifrån perfekt har jag insett att de inte är så många som bryr sig.
Jag tyckte att jag tog ett steg i rätt riktning i sommras, sen hände något som fick mig att gå tillbaka 3-4steg och när jag var i den svackan, de var lite då jag bestämde mig (i samband med att jag började jobba på Net Access) att det var dags (med lite tjat från f.d Stallkamrat) att börja gymma! Och därifrån har de egentligen sakta men säkert vänt. Även om jag aldrig i ett fysiskt plan, kännt mig "hämmad" av min storlek så såklart har de psykiskt stressat mig en hel del.

Jag har tex haft en sjuk "rädsla" för att gå i kortärmat (alltså typ t-shirt) har aldrig och kommer nog aldrig våga mig ut i ett linne. Men nu det senaste året har jag kommit ur den bubblan lite och går i t-shirts när vädret tillåter.
Det låter så jävla barnsligt när jag skriver det, men det har verkligen varit en tröskel för mig!

Jag skriver nog detta mest för att själv minnas hur långt jag har kommit sen förra sommaren, i min personliga utveckling. Och jag hoppas att jag kan bli mer och mer trygg i mig själv och tillslut känna att jag kan göra och ha på mig vad som helst!.

Jag hoppas verkligen att hela 2012 kan bjuda på en fortsatt klättring uppåt på min "självförtroendetrappa"
Men det får framtiden utvisa, just nu är jag bara så glad över att det iaf går åt rätt håll, och drömmen vore ju att inte känna mig hämmad på något sätt. Jag har kommit en liten bit på väg, men det är långt kvar!

Bilden finns på fb och bilddagboken.
Men jag är stolt över mina framsteg.
-10kg och ca 55cm sen oktober -2011