Den här veckan har verkligen varit jobbig. På många olika sätt faktiskt.

Så otroligt mycket som pågår i mitt liv just nu och ingen del har liksom "fallit på plats" ännu. Stressande? ÅH JA!

Dock hoppas jag att vissa saker bara "löser sig" och blir bra.

Bingó då, han gör jag faktiskt ingenting med i princip, har sagt det förut och säger det väl igen. Han är ju halt. Inte på något sätt skadligt för honom och han har absolut inte ont (tro mig, den glädjen han visar i hagen är otrolig). Han och Kelda leker, hoppar över bäcken, rullar och busar dagarna i ändan :) Ibland händer det att jag tar en kort promenad, eller ett 10min skrittpass i töm på volten. Eller bara en 30min ryckt i stallgången. Däremot är hans eksem så sjukt (!!!) fint att jag faktiskt snart slänger av honom täcket så får han gå naken!. Det tror ja han skulle tycka om :)

 

Kelda och jag försöker tagga tävling och det går väl sådär. Men iväg ska vi, mamma ställer upp som nödlösning!

Tänkte dra igång och skaffa ridhuskort nu till september månad, komma igång lite mer ordentligt och börja finslipa lite lydnad igen, då damen HELT glömde bort bromsen vid dagens uteritt ;)

Vi har mest klättrat runt i skogen det senaste, hittat en ny favoritrunda med ca 15-20min skogsklättring och sen 15-20min grusväg hem igen. Asbra ridväg!. Mjuka upp över stock och sten samt backträning. För att sen lösgöra och gångartsträna på grusvägen hem :) Dock som sagt försvann bromsen på sista galoppsträckan hem.

Det blev ökad tölt och ingen nedtagning till skritt. Matte vart lite upprörd och fick rida tillbaka med lydnad, sen gick det jättebra att göra skritt-galopp 5-10steg-halt. Tänk va Kelda kan när matte säger till ;) haha Skithäst <3

 

Sen det där med avskrittning på Kelda, det framförs med säkerhet i åtanke! ALLTID! (eller inte)

Dvs, jag plockar av mig handskarna och håller handskar, spö och tygeländen i vänsterhanden, släpper fötterna ur stigbyglarna och pillar på mobilen med högerhanden. Dvs väääldigt uppmärksam på omgivningen  ;) haha

Jag vet, Kelda är en HÄST och hästar blir rädda. Men när inget har skrämt henne tidigare så tänker man inte så :D

Moppar, lastbilar, cyklar, andra hästar, hundar, gräsklippare, fyrhjulingar (ja ni fattar) har passerat utan att hon vinklat ett öra. Men idag råkade damen sparka till någon sten på en sån där stor grön soptunna. Ehe, det var riktigt nära där att jag skulle fått besöka herr mark ;) Jävlar vad hon skuttade framåt och åt sidan. Kändes jäääävligt snyggt från min sida också. MEN kvar satt jag! haha.

Sen red vi förbi tunnan några gånger och då var det inte farligt, trots att hon sparkade sten de gångerna också.

Och ja, vi fortsatte avskrittningen i samma anda som tidigare. Lära sig av sina misstag? Det är väl onödigt? :D

 

BILDBOMD från när Agnes var ute :D