När tilliten försvinner helt...

Känner mig egentligen lite onödigt ledsen och uppgiven just nu. Bestämde mig för att ta tag i sparkskadan Kelda orsakade i början på november, då skadan i sig inte är helt läkt. Jag har stora svårigheter med att tex greppa ett glas, bära en kasse, krama om tygeln, sträcka ut fingrarna och slår jag i handen på något sätt så vill jag helst sätta mig ner och gråta av smärta. Alltså inte riktigt okej efter så lång tid. Läkarna på akuten vid skadetillfället kunde absolut inte se någon typ av spricka eller annan skelettskada och skickade hem mig med en liten linda och orden "svullnaden går ner om 1-2veckor och då kan du börja använda handen normalt igen". Kan ju meddela att handen fortfarande var svullen 2månader efter skadan.. Med noll funktion..
 
Ringde iaf vårdcentralen igår och fick en tid idag, snabbt och smidigt där iaf. Läkaren klämde och kände, och konstaterade väl mest de jag redan vet, nedsatt funktion. Han tyckte vi skulle röntga igen för att se om de verkligen inte har varit en skelettskada alternativt om man kunde se någon felställning osv.
Iväg till röntgen bar det och två bilder togs och hem åkte jag. Efter en timme ringer läkaren och berättar att jag har en knogfraktur samt en spricka i ett ben som går från knogen till handleden. Ja men den var väl kul?
Han beklagade och "skällde" väl lite på akuten att de kunde missa en sådan skada och att jag troligtvis hade haft mindre problem med min hand idag om man faktiskt hade behandlat den skada jag hade.
Idag kan man tyvärr inte göra mer än försöka stärka handens senor/muskler med hjälp av en sjukgymnast. Så tid kommer bokas. Vad som däremot gör mest ont i mig är vetskapen om att jag föralltid kommer ha nedsatt funktion i min vänstra hand till någon grad. :(
 
Så känslan just nu är uppgiven och nedstämd. Detta har påverkat min vardag sen skadetillfället och som handen funkar idag är långt ifrån vad som är acceptabelt i mitt liv så att säga. Påverkar mig både i arbetet (ja, när jag hade ett arbete då), privatlivet och när jag utövar min passion, dvs ridningen. Jag blir ledsen över att jag själv inte sökte återkoppling snabbare men man vet ju om att mjukdelsskador tar tid!. Senor, muskelfästen osv har lång rehabiliteringstid och jag har ju i mitt stilla sinne tänkt att de är just det som varit problemet. Varför jag väljer att kolla upp det igen övh taget är för min försäkring och just för att få remiss till en bra sjukgymnast. Och jag ångrar att jag inte kollade upp det redan i januari när handen fortfarande var sjukt svullen och obrukbar. Men dum som man är tuffar man bara på. Hästtjej ut i fingerspetsarna liksom. Gör de bara lite ont går de att leva med, ja typ så.
 
Nej, nu blir de att ringa försäkringsbolaget och meddela det nya. Suck :(
 
 


Kommentarer
Postat av: Frida

Usch vad tråkigt och dåligt gjort av akuten. Det borde väl gå att anmäla dom på nåt sätt kan man väl tycka?

Svar: Ja, känns inget vidare. Kan tydligen anmäla men vet inte om jag orkar hålla på att bråka. Kommer ju få ersättning av mitt försäkringsbolag sen iaf!
Carro

2014-04-02 @ 18:59:46
URL: http://guffiframidfelli.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: