Ångest

Kan någon komma hit och sparka mig i arslet?
För jag fattar inte själv hur JÄVLA svårt de ska vara att dra sig upp på morgonen för att åka till skolan, har liksom INGEN som helst lust eller ork. Jag fattar inte... Är trött dygnet runt. känner mig håglös och ja, jag vet inte va som är fel. Iof så har jag sprungit runt i typ  3 veckor nu och varit småförskyld, hostat, nyst å snorat en massa men inget som "brytit" ut än.

De värsta är nog att jag lovar mig själv att imorgon ska jag fan allt åka iväg till skolan. Sen när väckarklockan ringer så kommer ångesten å ja stänger av signalen, vänder mig om och somnar. Jobbigt är ju också att jag vet att jag MÅSTE bättra mig nu, fan de är ju bara dryga 3 månader kvar nu. Jag vet att de låter pisslätt att gå i skolan 2,5 dag i veckan å katthem 2 dagar i veckan, Katthemmet fixar jag, no problemo. Men de är inte där problemet ligger. Utan de är ju skolan. Och ångesten över att faktiskt åka dit. Ja vet faktiskt inte om de vore lättare om de bara var en bussfärd bort. Jag våndas över att åka pendeltåg, Jag verkligen TVÄRHATAR pendeltåg. likadant hatar jag tunnelbanan. Ingen som kan åka pendeln med mig varje morgon och hålla mig i handen?? snälla?

Nej ja vet inte hur ja ska klara det här. hur ska de gå för mig? ja antagligen utför...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: