frökenfluff <3

 

Bingó mös jag med också, vi skrittade lite barbacka på ridbanan och han frustade så nöjt.

Mattes älskade pärla <3<3<3

 

 Fick sen en orkeslös stund så satte mig på stubben i hagen och fick snabbt två små liv till sällskap.

Kelda fluffade runt och tog tag i min mössa och lyfte upp den lite för varje gång haha, så söt!

Bingó ville mest pussas i ansiktet och berättade tydligt för Kelda att de faktiskt var hans matte!

 

Tillslut sen hittade Kelda en favoritplats och la sin mule i mattes nacke. Och somnade. Pärlan <3

 

Myshäst <3

 

Ja, stallet ger min kropp något lugn, även om energin dippar. Det är min fri-zon och jag är så lycklig över att ha den.

Jag inser själv hur jobbig och påfrestande jag är för min egna omgivning. Det gör helt galet ont i mig när jag vet hur jag bryts ner till inget. 

Jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan men drunknar i en grund vattenpöl.. 

För tillfället har jag aldrig känt mig mer ensam, liten och trasig. 

Jag vet inte hur jag ska komma ur detta, de små livlinorna jag försökt greppa har brustit i mina händer. Vilket gör att jag faller ner hårdare för varje gång. 

Just nu vill jag inget hellre än spola tillbaka tiden till innan den hör nedgående spiralen drog igång. Jag önskar jag hade gjort ett annat val än det här. För jag vet att jag förtjänar bättre. Men vad hjälper det när ingen annan kan se detsamma? 

Att le idag är en reflex och något nödvändigt ont för att för stunden agera normalt. 

Söt är hon iaf, söt som socker <3 

Ja ni vet, jag har ju en jävla förmåga att sätta mig själv i kläm lite..

Vissa saker sker egentligen bara av ren slump i mitt liv. Det är oftast inte planerat alls utan de är verkligen ett "ojdå hoppsan" som genomsyrar mitt liv.

 

Jag VET att jag i princip har satt mig själv i Deep shit right now. Men vad ska jag göra?

Följer jag det hjärtat säger just nu vet jag att jag kan få det jag så länge längtat efter, väntar jag och använder hjärnan, och därmed också egentligen hjärtat också till viss del, vet jag att jag med stor chans också kan få det jag så länge längtat efter. Men där ligger det mer bakom som kanske måste redas ut.

Jag är verkligen villrådig just nu och det känns lite som att visst är valet helt mitt, som det alltid egentligen är. Så är det ändå tungt och svårutrett. Och jag känner väl att jag hade kunnat göra vissa saker annorlunda.

 

Ja, känner verkligen att jag har full koll på livet just nu! eller inte..

 

 

Hade bars sett fram emot det här så mycket :( något kul i min vardag liksom. Vi laddar om inför Mörs km den 5/10 och sen vallfaris helgen efter :) blev jävligt få tävlingar den här hösten. Men jävlar va vi ska tävla i vår!! Sådeså! 

Kelda och jag tog oss en skogstur och damen briljerade så fint. Efter lite jogg på grusvägen tog vi oss en härlig skogsgalopp, sen fortsatte vi led tölten och efter en bit lossnade hon och blev riktigt trevlig. Orkar med en helt annan överlinje och får därmed upp bogarna och aktionen. Styrkan har verkligen hittat oss! :) 

Tog övergång till trav och fortsatt trevlig i sidorna. Känns jämn och mjuk och vidare mot en till galopp. Skritt genom skogen och ut på grusvägen igen, fortsatt tölt med travövergång och den traven gick inte av för hackor! Sjukt stabil, reglerbar i tempo och så stadig i formen. Efter det fick damen skritta hem på långa tyglar! Mattes fina pärla! :D 

Nu kan man ju inte mer än hoppas att vi iaf minst matchar de poäng vi brukar få! :) och toppar vi blir jag riktigt nöjd med tanke på omständigheterna! 

Jag vet, förlåt.. Ännu ett sånt där tråkigt inlägg. But hey, min blogg eller hur?Tänkte att jag inte skulle skriva så mycket mer än att just nu är livet riktigt outhärdligt och på det känns det som att jag bryts ner snabbare och snabbare. Jag orkar snart inget mer, och jag står och väger lite på om jag ska försöka mig på en läkartid. Men vet inte riktigt vad det är jag vill ha hjälp med? Sömntabletter? så man kanske sover mer än 3-4timmar per natt? en sjukskrivning? ja vet inte :/ Kelda och jag red en mysig sväng mellan regnskurarna och jag är så tacksam över att jag har henne. Är så evigt tacksam över att Malin trots allt sa åt mig att provrida damen. Hon är allt jag behöver just nu. Sån lätthet och renhet över henne som får mig så lugn och glad i kroppen. Tävlingen på lördag är helt kravlös och det jag vill ha är två godkända ritter som jag kan känna stolthet över.Kan inte med det jag har i kroppen just nu, gå in för att vinna. Men ett litet äventyr ska vi iaf ha och jag hoppas på en lugn och trevlig dag!.    

Ja, alltså det går i vågor. Ibland känns det som att jag klarar vardagen ganska bra. För att i nästa stund känna hur allt känns övermäktigt och tungrott. Men som jag sa till en kamrat, jag tar inte ens dag för dag, utan jag lever timme för timme. Förstår ni då hur tungt det känns ibland? När jag inte ens orkar tänka på vad som sker några timmar framåt?

 

Bingó blev av med sitt eksemtäcke igår, han är superfin i eksemet, satt mycket vinterpäls och manen börjar ta stryk under täcket. Så av åkte det. Superglad pålle rullade sig flera gånger i hagen och så såååå nöjd jut :')

Kelda och jag red ut en sväng med en stallkamrat. Vi galopprejsade lite och hade tävlingstrav mot ja, en travare haha. Superkul och Kelda uppskattade det ökade tempot!

 

Idag blev det en 20min på ridbanan med mycket fokus på trav och att med lätthet byta varv och behålla takt, sväv, och mjukhet även i volt övergången. Något varv i galopp på volt blev det. Jättefin bitvis och då speciellt mot slutet där hon började fokusera mera och hade lugnat ner sig lite. Imorgon blir det lugn uteritt, lite skog hade jag tänkt och sen lite jogg på grusvägarna :) Regnar det blir jag bitter ;)

 

 

 

Blogglusten är väl lite borta när allt jag har att blogga om bara är lite depp och jobbigheter.

Blev hemskickad från jobbet onsdag morse, pga att jag i princip bröt ihop. Utöver det lunkar livet på.

 

Kelda vilar av förklarliga skäl ganska mycket. I tisdags vilade hon, igår fick hon springa i lina och busade på rätt rejält. Idag fick jag energi över och vi red en sväng. Blev klättring i skogen och sen trav och töltträning på vägen.

Tog även några varv trav på 8volt då jag inte fick igenom ställningen i högersidan när vi red på vägen.

Travade fint på banan och vi slutade efter bara några minuter.

Imorgon är det vila, världensbästamamma fixar mina pållar på fredagarna <3 så tacksamt!

Sen är det en superkort helg för min del, har lördagskväll/natten ledig, sen går jag på söndag kväll igen.

Tungt som sagt men det är bara att tugga på.

 

Superfin blev hon och senare efter lunch tog vi oss en skigstur, och nog kändes hon piggare och gladare av att slippa den tjocka täta pälsen :) 

Idag skuttade vi t.om över ett litet nedfallet träd, typ 30-40cm högt och vi kom i trav, men hon hoppade :D första uppsatta hoppet haha, duktig tjej <3 

Frökenfluff <3

Idag blev det en lugn uteritt på Kelda. Mötte stor traktor som det gick fin fint att gå förbi på en smal grusväg.

Utöver det så travade hon trevligt, fick inte riktigt till skrölt-tölten så lämnade den och körde trav, galopp och trav övergångar. Mest skritt och ändå helt sjöblöt när vi kom hem. Så nu är damen badad och imorgon blir hon nakenhäst!. Kommer nog bli skönt för henne :)

 

 

 

Livet är lite tungt just nu och vissa saker går bara per automatik. Hur trött jag än är, så är det boxar som ska mockas, höpåsar som ska packas och Kelda som ska motioneras. Även om hennes motion sker sporadiskt och utan större krav så är det ändå energi som ska läggas dit.

 

Igår däremot hade jag en "high" och det blev ett 30min pass på ridbanan. 8Volter i trav, i vänster varv kommer jag åt henne direkt, inner bakben aktiveras i princip från steg ett och hon får ett härligt sväv och gung, i höger varv tar det mig nästan ett halvt varv och ibland nästan ett helt varv innan jag kom åt inner bakben och fick igenom ett sväv och schwung.

Gick sen över och skröltade på 8volter och det gick riktigt bra :) Får bättre överlinje i vänster varv men annars var hon jämn och fin i skröltarbetet :) Svettig som tusan blev hon och det är helt klart dags för årets första rakning. Damen har pälsat på sig riktigt mycket! Nu är det bara matte som ska orka tvätta pålle för att sen raka :)

 

 

 

Mattes finaste pärla. Satan vilken tur att du finns <3

 

Åh fy fan, de är så (ja ursäkta) jävla mycket som pågår just nu. Jag känner mig trasig, ensam och lite övergiven stundtals.

Jag känner mig överväldigad med jobb och känslor. Det tar emot att kliva ur bilen när jag kommer till stallet, bara för att det är jobbigt att gå backen upp och veta att jag måste engagera mig på riktigt en stund. Att jag måste rida Kelda, pyssla med Bingó och det utan att bryta ihop av utmattning. Och ännu har inte helvetet på jobbet börjat än.

Just nu väntar jag lite på svar från olika håll. Därefter får jag se hur jag väljer att göra mina val.

Troligen kommer inget ske förrän till våren ändå. Och jag vet att det bara är att bita ihop och tugga på.

Men när jag känner hur jag sakta men säkert bryts ner till det jag hade hoppats aldrig skulle återkomma, gör att jag får panik och ångestattacker. Jag mäktar för tillfället inte alls med mitt liv. Jag vill så gärna trycka på pausknappen och bara andas. Alternativt trycka på snabbspolningsknappen så allt bara kan vara över för nu.

 

Jag andas, jag lever och jag finns. Det är väl det just nu. Ett falskt leende går över mina läppar som en ren reflex, för jag vill inte att någon frågar hur det står till.. För jag vet inte ens själv.

Just nu är jag också barnsligt rädd för att bara gå ner för trappen och lägga mig i sängen, jag försöker fördriva tiden med film, tv-serier och internet. Eller mest försöker jag skingra tankarna genom tidsfördriv som dessa.

 

Vissa saker vill jag bara ska falla på plats, jag vill bara att de ska komma fram, klappa mig på axeln, ge mig en kram och säga att det löser sig. Att det jag gör är rätt och bra och att allt löser sig så som jag vill.

 

Jag känner mig liten, ensam och övergiven. Jag som var så stark, vafan hände?