"De var som att se Titanic sjunka"

Ja, de började bra med en mysig skogstur tillsammans med Annica och Múska.
Red barbacka som vanligt tog inte ens stigbyglarna idag. Rider samma sväng vi ridit hundra gånger men idag var de nog lite väl halt.
De är en liten bergskant man måste klättra över (max 1m hög, det GÅR att kliva över då den sluttar lite, vi har ridit där förr som tidigare skrivet), men idag var de lite halt och Bingó missa med ena frambenet och går ner på knä (frambenet på den "nya" höjden, bakbenen på den gamla höjden). Känner hur han funderar på hur han ska ta sig därifrån och bestämmer sig för att försöka få upp det andra benet på den nya höjden. Det går sådär (härifrån gick allt ändå relativt snabbt men ändå i slow motion). Han glider tydligen med bakbenen sen (Annica som stod bakom såg allt). och jag glider av bakåt (då han nästan står i en "stegra"). Jag landar mjuk men ser hur Bingó SÄTTER sig på min vänstra vad (som såklart landat på en sten, så sten-vad-hästarsle) men välter undan åt vänster (jag ligger åt höger) jag hinner ställa mig upp sen ställer sig Bingó upp och ser verkligen jätteledsen ut. Han skämms något så enormt när jag ramlar av. Och detta är det "värsta" vi har gjort (de mest dramatiska kanske man ska säga). Han verkade dock ganska oskadad (känndes dock som om SI-leden kanske hoppat snett igen) men jag hade inget annat val än att sitta upp på närmaste sten då det helt enkelt gjorde för ONT att gå på benet och vi var en bit hemifrån.

Vi hade tur, eller jag hade tur. Hade jag haft sadel hade Bingó med stor sannolikhet slagit över ist (iom att jag inte kunde glida av som man gör när man sitter barbacka) och jag hade då fått ryggen på den där stenen+sadeln+hästen. Och ändå nu hade jag tur att Bingó hade sådan pass bra KOLL PÅ VART JAG VAR, så han inte ramlade över till höger, utan drog sig till vänster.

Ja, ibland ska man ha tur. Dock undrar jag hur min vad kommer se ut imorgon. Då det gör måttligt ont just nu (dvs de verkligen DUNKAR och det gör galet ont att stödja på benet) inget är ju brutet iom att jag kan röra allt samt jag KAN stå på benet utan att jag svimmar av smärta. Men de gör fruktansvärt ont!

Jaja, jag lever, likaså hästen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: