Typ två år senare

Egentligen har det inte hänt så mycket sen sist, men ändå rätt mycket som hänt. 

Kelda går det både framåt och bakåt med. Så som det sig bör antar jag. Vi har börjat rida för Peter Häggberg, dags för kurs igen på lördag. Vi har tävlat lite igen, vilket var kul. Bättre känsla men så mycket att träna på ändå. Kelda har hunnit bli 8:a år gammal också! 

Hemma är vi tillrätta och sambolivet rullar på, på måndag är det dags för sambos födelsedagspresent att lösas in. Han fick en ballongtur av mig, och är vädret på våran sida så blir det luftfärd på måndag! 

Även bokat in en resa till Nice med en arbetskamrat, 3-6 augusti åker vi, njuter av sol och bad samt stadsliv. Kommer bli sjukt nice ;) 

I december sen åker vi till fuerta ventura en vecka med. Det kommer också bli skönt att slippa julstressen på jobbet osv. 

Nä men, lite händer det väl här, även om bloggen är pinsamt tyst! Vi letar runt efter annat boende också, möte med banken osv om framtiden. Mycket som står lite på väntelistan men det blir nog bra tillslut :) 


Midsommar den firades i Dalarna som sig bör ;) 


2014

Sista dagen på 2014, vilket år. Vilka starka känslor jag fått uppleva. Helt fantastiskt och hemskt på samma gång. 
Går igenom året lite snabbt här, sitter på mobilen i bilen på väg till pojkvännens pappa i Degerfors för att fira in det nya året. 

Året började lugnt för min den, jobb på flottsbro med snöläggning till en början innan vi kunde öppna upp för en kort säsong. Vilken upplevelse att få göra detta, hade fantastiskt kul! Vilket gäng vi var! 

I samma veva började träningen inför vårens tävlingssäsong, vi körde sista passet för Johan Häggberg, och hade sedan ett långt träningsuppehåll. 
Vi tävlade ist väldigt mycket, med stor framgång. Plockade rosetter i samtliga starter och samt 3 blågula. Otroligt nöjd! 
Gick upp en klass i fyrgången men insåg att Kelda inte riktigt var redo, men ändå fick vi med oss en rosett hem därifrån med. Hon är fantastisk <3 

Sommaren kom och tävlingarna lades på is inför höstens säsong. Vi mös mest i skogen och jag försökte komma in i gängorna på nya jobbet. Kärleken tittade fram i Mattias och han har varit och är en fantastisk stöttepelare i mitt liv. Under våren bråkade jag fantastiskt mycket med veterinär och försäkringsbolag för Bingós skull. En mycket mycket tung period i mitt liv men jag hade fantastiska människor i min närhet som ställde upp med allt! 

Hösten kom, tävlingssäsongen drog igång med varierade resultat, inte så konstigt med tanke på att jag inte var helt närvarande. Den 2:a sep fick Bingó somna in. Den tyngsta dagen någonsin och jag fäller fortfarande krokodiltårar när jag tänker eller ser på bilder med honom på. Efter det åkte vi ut på en sista tävling och bara hade kul :) fin känsla och vi avslutade säsongen där. 

Vi började träna för Reynir ist och började ett nytt kapitel med fokus på att rida fram en femgångshäst ur Kelda, vi kämpar fortfarande men Kelda måste bygga med självförtroende för att lyckas helt. Vi är på god väg! 

Snabbt kom vi in i en hektisk period på jobbet och det vart en massa övertid och helgjobb, utan att jag hann blinka var det julafton och nu nyår. 

Jag står för tillfället rätt stadigt på mina små fötter, jag har ett fantastiskt gäng som stöttar upp mig bakifrån om jag mot förmodan skulle falla. Jag är trygg i nig själv och vet att jag klarar det mesta. 2015 är inget "nytt år, nytt jag". Utan mer en fortsättnings bok på 2014. 

Jag är redo! 



Nyfriserat

Händer inte så mycket här. Kelda blev naken igen i lördags, mycket pigg och glad tjej studsade ut i skogen med sin matte som glatt fick hålla i sig ;) så tråkigt med mörkret nu, känner mig så begränsad :( 

I övrigt försöker man väl jobba på och njuta när man väl är ledig. Vet inte om jag sagt det här men from jul, eller när nu kylan och snön behagar komma, kommer jag att köra extra ute på flottsbro igen :) langa lite liftar till folk och ha allmänt trevligt i backen. Varannan helg blir det och det kommer klirra fint i kassan det :) kommer bli riktigt kul! :D planen nu överlag är att spara så mycket pengar som jag bara kan, för att kunna ha en handpenning till en bostad inom kort. För att hitta schysst 2:a hand är svårt. Kollade på en liten stuga i helgen, men tackade nej. Alldeles för liten tyvärr. Men rätt dyker väl upp snart :) bara att hålla ut ;) 


Kelda, nyklippt i lördags <3 


Inre panik

Det gnager något inom mig och jag känner en stressande, oroande känsla i kroppen. Känner mig lättretlig, nedstämd och en massa andra jobbiga känslor. När jag ändå just nu är fantastiskt lycklig. Varför kan inte den jobbiga känslan försvinna? :( 

Inatt ställde vi tillbaka klockan en timme. Troligen är det höstmörkret som hjälper till med min jobbiga känsla. Kommer from imorgon vara kolsvart när jag lämnar jobbet för att åka ut till Kelda :( sån ångest.. Vill ha tillbaka solljuset! 

Funderar lite fram och tillbaka över att ge Kelda några veckors vila snart också. Men vet inte. Vill hitta gnistan igen men det känns tungt. Blä helt enkelt! 

Åter till verkligheten då, helgen här gick fort. Hade bara lördagen ledig för idag har vi jobbat extra på jobbet. Bra pengar iaf! Alltid något! 
Kelda och jag red ut barbacka och stötte på älgmamma med bebis. Tur Kelda är snäll! Satt dock av för min egna skull. Hitta en bra sten sen att sitta upp via :) nackdelen med att fara ut barbacka :P 


Fröken Fluff <3 



Tystheten råder

Väldigt tyst från mig nu, men vardagen lunkar liksom på utan att något direkt spännande händer. 

Vi var iväg till Fors Kelda och jag, red lite för Reynir igen och nu börjar vi sniffa lite på passen. Inte mycket men lite iaf. Utöver det la vi ner höstsäsongen efter bara två starter, kändes som det rätta att göra så det fick bli så :) 

Annars är det nästa spännande som händer en Ullareds resa näst nästa helg, men ja annars dött ;). Letar lägenhet, framförallt hyres alternativt ett längre andrahandskontrakt, så känner ni någon i södra Sthlm, Haninge med omnejd så tänk på mig ;) 








Ålderskris

Hmm, ja. Lugnt här men min inspiration har varit nere på minus senaste veckorna! Kelda går på halvfart och intresset dalnar lite för tillfället. Så mycket bök med allt att jag i princip ledsnat. Hoppas kursen den 23:e räddar upp det hela, annars känner jag lite för att strunta i höstsäsongen och bara vara. 

Förövrigt då, jo igår kom dagen jag fasat över i ett helt år, dvs min födelsedag. Det räcker nu och jag vill inte bli äldre! 25år är gammalt nog och jag tror väl att den åldersångesten jag haft har påverkat  mitt mående överlag. Nu är det iaf över, och jag hoppas min ångest släpper. Har ju sen de senaste haft sånna dippar, framförallt på jobbet att jag fått svårt att andas och får panikkänslor. Jag hoppas verkligen att allt lättar lite nu och att livet rullar på med ett leende på läpparna. Vi får väl helt enkelt vänta och se. 

Födelsedagen firades iaf med mysfrukost på altan med föräldrar och pojkvän, fortsatte i stallet med barbackatur på Kelda på ridbanan. Mycket fin häst och mycket nöjd matte! Och senare på kvällen kom det folk över för att fira lilla mig. Fina presenter fick jag iaf och det kändes bra att vara omringad av folk jag tycker om. 

Nu är det söndag och snart dags för en till arbetsvecka.. Semester tack! 


Fina tårtan min underbara kusin gjorde <3 



Tungt

Det är sjukt tungt just nu, gråten sitter i halsen 24timmar om dygnet och ångesten är så grymt stor. Jag förtränger så stark tanken på att det hemska inom kort kommer att ske men det hänger ändå över mig som en stor tung filt. Det tär på mig och jag känner mig håglös, trött och aptitlös. 

Fan att man ska behöva gå igenom det här.. Det är nu man undrar varför man inte började med en ren materialsport, typ fotboll. Jag menar, hur jobbigt är det att slänga ett par uttjänta fotbollsskor? 




När de blåser lite medvind

När det känns  som att man står med en motvind så stark att man kan luta sig mot den är det förjävla skönt att det slutar blåsa för en kort stund och jag kan stå med egna ben.
Jag är inte den som piper i onödan, jag är van att bita ihop. Men det har varit och är väl rätt tungt fortfarande i många aspekter.

Idag fick jag däremot ett glädjande samtal som jag har väntat på. Äntligen har vinden vänt lite och jag har blivit erbjuden arbete, heltid och tillsvidare. Åh det känns såååå skönt! Som att man släppt ett ton från axlarna!.
Det är fortfarande en del som tynger, men ovissheten med all ekonomi har varit tyngst, helt klart!
Att veta att jag nu kommer ha min fasta månadslön, (och jag kommer kämpa livet ur mig för att visa min chef att han gjort ett bra val av ny medarbetare!) den tryggheten är helt klart den bästa som finns!
 
Nu kan inte ens kräksjukan jag åkte på i onsdagsnatt få mig att känna mig nere! Jag är fan bra! Hejja mig!
 
Nu ska jag njuta av min helg, imorgon är det lugnt med genomridning av Kelda inför tävlingen på söndag! :)

Det blir bra det här, lite lugnare i kroppen känner jag mig nu iaf!
 
 

Finaste frökenfluff idag <3
 

När tilliten försvinner helt...

Känner mig egentligen lite onödigt ledsen och uppgiven just nu. Bestämde mig för att ta tag i sparkskadan Kelda orsakade i början på november, då skadan i sig inte är helt läkt. Jag har stora svårigheter med att tex greppa ett glas, bära en kasse, krama om tygeln, sträcka ut fingrarna och slår jag i handen på något sätt så vill jag helst sätta mig ner och gråta av smärta. Alltså inte riktigt okej efter så lång tid. Läkarna på akuten vid skadetillfället kunde absolut inte se någon typ av spricka eller annan skelettskada och skickade hem mig med en liten linda och orden "svullnaden går ner om 1-2veckor och då kan du börja använda handen normalt igen". Kan ju meddela att handen fortfarande var svullen 2månader efter skadan.. Med noll funktion..
 
Ringde iaf vårdcentralen igår och fick en tid idag, snabbt och smidigt där iaf. Läkaren klämde och kände, och konstaterade väl mest de jag redan vet, nedsatt funktion. Han tyckte vi skulle röntga igen för att se om de verkligen inte har varit en skelettskada alternativt om man kunde se någon felställning osv.
Iväg till röntgen bar det och två bilder togs och hem åkte jag. Efter en timme ringer läkaren och berättar att jag har en knogfraktur samt en spricka i ett ben som går från knogen till handleden. Ja men den var väl kul?
Han beklagade och "skällde" väl lite på akuten att de kunde missa en sådan skada och att jag troligtvis hade haft mindre problem med min hand idag om man faktiskt hade behandlat den skada jag hade.
Idag kan man tyvärr inte göra mer än försöka stärka handens senor/muskler med hjälp av en sjukgymnast. Så tid kommer bokas. Vad som däremot gör mest ont i mig är vetskapen om att jag föralltid kommer ha nedsatt funktion i min vänstra hand till någon grad. :(
 
Så känslan just nu är uppgiven och nedstämd. Detta har påverkat min vardag sen skadetillfället och som handen funkar idag är långt ifrån vad som är acceptabelt i mitt liv så att säga. Påverkar mig både i arbetet (ja, när jag hade ett arbete då), privatlivet och när jag utövar min passion, dvs ridningen. Jag blir ledsen över att jag själv inte sökte återkoppling snabbare men man vet ju om att mjukdelsskador tar tid!. Senor, muskelfästen osv har lång rehabiliteringstid och jag har ju i mitt stilla sinne tänkt att de är just det som varit problemet. Varför jag väljer att kolla upp det igen övh taget är för min försäkring och just för att få remiss till en bra sjukgymnast. Och jag ångrar att jag inte kollade upp det redan i januari när handen fortfarande var sjukt svullen och obrukbar. Men dum som man är tuffar man bara på. Hästtjej ut i fingerspetsarna liksom. Gör de bara lite ont går de att leva med, ja typ så.
 
Nej, nu blir de att ringa försäkringsbolaget och meddela det nya. Suck :(
 
 

Julmys

Granen är klädd och skinkan står i ugnen. Alla julklapparna är inslagna och julstämningen kryper sakta på. Det blir ju en jul här också, även om vi saknar snö och kyla! 


En liten gran iår :)

Stolt

Ska gå ifrån det svenska förhållningssättet och ist sträcka på mig och säga fan va bra jag är! 

Låter bilden tala! Har några ynka kg kvar. Jag stressar inte men innan sommaren 2014 ska de vara borta! Sådeså! 



Jag kommer aldrig bli modellsmal och de har aldrig varit mitt mål! Men jag vill kunna slänga på mig vilka kläder som helst och känna mig snygg! Ja ni förstår :) hejja mig! 

 

Livets vändningar

Jaha, så var det där med livet.. Nu sket sig allt igen. Pissigt och jobbigt och jag vill helst ge upp.
Men gör man det? Klart inte! Dock kan jag tycka att livet kan sluta ge mig pungsparkar och faktiskt låta mig glida på någon räkmacka då och då!!
 
Uppsagd pga arbetsbrist. Suger så jävla hårt men vafan ska man göra? bara bita i och börja om.
Jag vet att JAG KAN, men jag ska orka skrapa upp mig och sätta på mig mitt leende igen, gång efter gång.
 
Tack vare underbara FBvänner så har jag redan en intervju fixad, som sagt, jag tvivlar väl  inte på att jag inte fixar något. Men att hela tiden börja "om på nytt" är lite jobbigt och påfrestande. En önskan är ju att bara ha min stabila inkomst så jag någonsin kan flytta hemifrån liksom... Men det lär jag ju få vänta med :( suck.
 
aja, bara på'et igen liksom! Imorgon ger jag gärnet och satsar allt! JAG KAN!
 
 

Med hand i paket

Mjo, handikappad är jag. Så sjukt jobbigt! 
Ingen skelettskada, knogarna var hela också. Men en kraftig smäll ja, svullen, öm, blå och stel. Kan inte greppa och har jag inte handen i högt läge dunkar den och gör allmänt ont. 

Mamma får hjälpa till i stallet, och idag hade jag insläpp och mamma fick agera grindvakt. Stora läskiga hästar enligt mammsen men hon var duktig och motade bort dom från grindarna. 

Blir borta från jobbet måndag och tisdag iaf, sen får jag se hur det känns på onsdag. Önskar att det är bra då! 


Inlindad trasig hand :(

Inte som planerat

Jo, vi skulle ju iväg på träning. 
Det gick ju sådär. Kelda pricka min hand med sin bakhov och troligen har jag krossat två knogar. Vet mer så fort vi fått svar från röntgen. Men fy fan va surt!! Gaah !!! 

Väntrum, finns det något roligare? 

Underbart

Shit, jobbmässigt har den här veckan varit förjävlig! Så mycket att göra :(
Mina axlar strejkar och min rygg värker. Tur jag bokat tid hos kiropraktorn den 11:e! 

Annars då? Varit hurtig och promenerat en hel del. Med utmärkt sällskap också :) Kelda har haft en slapp vecka och Bingo har vilat hela veckan :) 
Kelda har iaf varit mycket fin när vi väl ridit i regnet och de glädjer mig. Dags för kurs snart! Ska bli kul :) 
Äntligen ledigt också, helt sjukt skönt att vara ledig i 3dagar också! Love!! :D 
I helgen blir det middag med fint sällskap, och söndag ev Skansen om de blir fint väder :) 

Jo men bortsett från tungt på jobbet leker livet igen och jag ser fram emot vad som väntar :) 




Breakeven

What am I supposed to do when the best part of me was always you
And what am I supposed to say when I'm all choked up and you're okay
And I'm falling to pieces
Yeah
I'm falling to pieces

They say bad things happen for a reason
But no wise word's gonna stop the bleeding
'Cause she's moved on while I'm still grieving
And when a heart breaks

The script - breakeven 



And here we go again

Jag har försökt blunda nu i några dagar för vissa situationer och känslor. Men jag är så jävla trasig just nu att så små små små saker som i vanliga fall går mig helt oberört förbi, numera raserar hela min värld. 

Jag har så mycket känslor i mig, jag är arg, besviken, ledsen, stressad och jag känner mig utnyttjad, bortglömd, oälskad och ensam. 


Känner inte igen tjejen i spegeln längre. Och det gör så ont i mig. Vart har jag tagit vägen? :( 

Lite lycka

Talar ju sällan om min viktnedgång. I siffror vågar jag inte säga hur mycket jag gått ner, för jag skäms över att folk ska höra vilken enorm övervikt jag haft (och fortfarande har tyvärr).
Däremot kan jag glatt säga att i byxstrl har jag minskat 4strl och i överdel 3strl.
Köpte en ny vinterjacka i söndags, 3strl mindre än den jag hade tidigare. Så jävla glad och nöjd.
Jag vet att jag har en bra bit kvar att vandra, men jag vet att det inte är helt jävla omöjligt!
 

Jackan, och jag belönade mig med mössan på bilden också. Kände att jag var värd den :)

Ventilation

Igen, jag vet.. Standard!
Jag inser själv hur jobbig och påfrestande jag är för min egna omgivning. Det gör helt galet ont i mig när jag vet hur jag bryts ner till inget. 

Jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan men drunknar i en grund vattenpöl.. 

För tillfället har jag aldrig känt mig mer ensam, liten och trasig. 

Jag vet inte hur jag ska komma ur detta, de små livlinorna jag försökt greppa har brustit i mina händer. Vilket gör att jag faller ner hårdare för varje gång. 

Just nu vill jag inget hellre än spola tillbaka tiden till innan den hör nedgående spiralen drog igång. Jag önskar jag hade gjort ett annat val än det här. För jag vet att jag förtjänar bättre. Men vad hjälper det när ingen annan kan se detsamma? 


Att le idag är en reflex och något nödvändigt ont för att för stunden agera normalt. 


Som ett litet frågetecken

Ja ni vet, jag har ju en jävla förmåga att sätta mig själv i kläm lite..
Vissa saker sker egentligen bara av ren slump i mitt liv. Det är oftast inte planerat alls utan de är verkligen ett "ojdå hoppsan" som genomsyrar mitt liv.
 
Jag VET att jag i princip har satt mig själv i Deep shit right now. Men vad ska jag göra?
Följer jag det hjärtat säger just nu vet jag att jag kan få det jag så länge längtat efter, väntar jag och använder hjärnan, och därmed också egentligen hjärtat också till viss del, vet jag att jag med stor chans också kan få det jag så länge längtat efter. Men där ligger det mer bakom som kanske måste redas ut.
Jag är verkligen villrådig just nu och det känns lite som att visst är valet helt mitt, som det alltid egentligen är. Så är det ändå tungt och svårutrett. Och jag känner väl att jag hade kunnat göra vissa saker annorlunda.
 
Ja, känner verkligen att jag har full koll på livet just nu! eller inte..
 
 
Och bara för det slänger jag in en bild på myskatten <3
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0