Nu har jag börjat att tröttna på att INGET, verkligen INGET händer.
Därför funderar jag på att göra ett försök att sätta mig i skolbänken igen, herre min skapare? HUR kommer detta sluta?. Jag vill verkligen inte sitta där igen, med den pressen. Jag vill ha mitt jobb, jobba 7-16 och sen vara LEDIG när jag har slutat, jag VILL INTE åka hem för att plugga inför något jävla prov som är helt jävla meningslöst, eller sitta och oroa mig över något eller stressa över att en viss uppgift ska vara inne en viss tid.
Jag är inte en sådan person som klarar sånt. Förstå mig rätt, jag är smart, jag kan lära mig nya saker osv.
MEN jag gillar inte att ha en deadline, ett visst antal sidor att läsa, ett viss antal sidor att skriva. Om något jag kanske egentligen inte bryr mig ett skit om.
Visst, jag kan plugga lite "vad jag vill".. Men de ska ju vara relevant också? De är ju inte så att jag pluggar för pluggandets skull direkt. Utan blir de något är det enbart för att få en större chans att få jobb. ABSOLUT inget annat..

Men jag är förvirrad, börjar jag plugga nu skjuts alla mina planer upp så långt. Man blir så låst? tänk om tillfället kommer! Vågar man hoppa av skolan då och satsa eller är man dum och pluggar vidare men ångrar valet senare i livet?.
Livet är självklart en jävla labyrint, som har många olika vägar men enbart en utgång och en jävla massa återvändsgator.. och jag står i ett vägskäl just nu och vet inte vilken väg som leder vart?