Visa saker tar bara tid att sjunka in. Helt klart. Livet går rätt enkelt när jag är omringad av människor, och framförallt kvällstid när pojkvännen funnits. Igår bestämde jag mig för att jag var okej nog för att jobba. Det skulle jag ju inte ha gjort kanske.. Fick ett meltdown ganska omedelbart när jag blev "lämnad ensam" med mina tankar. Resten av dagen har varit tung. Grät av mig lite på hästryggen också. Kelda känns ledsen hon med, jag tror hon vet vad som hänt. Bingó har lämnat ett sådant stort tomt hål efter sig. Och att komma till stallet och inte höra honom gnägga ute i hagen, inte se hur han springer till grinden med spetsade öron och manen flyga i vinden. Att inte få lukta Bingó igen. Åh det gör så ont i mig, så otroligt jävla ont :(