När det känns  som att man står med en motvind så stark att man kan luta sig mot den är det förjävla skönt att det slutar blåsa för en kort stund och jag kan stå med egna ben.

Jag är inte den som piper i onödan, jag är van att bita ihop. Men det har varit och är väl rätt tungt fortfarande i många aspekter.

Idag fick jag däremot ett glädjande samtal som jag har väntat på. Äntligen har vinden vänt lite och jag har blivit erbjuden arbete, heltid och tillsvidare. Åh det känns såååå skönt! Som att man släppt ett ton från axlarna!.

Det är fortfarande en del som tynger, men ovissheten med all ekonomi har varit tyngst, helt klart!

Att veta att jag nu kommer ha min fasta månadslön, (och jag kommer kämpa livet ur mig för att visa min chef att han gjort ett bra val av ny medarbetare!) den tryggheten är helt klart den bästa som finns!

 

Nu kan inte ens kräksjukan jag åkte på i onsdagsnatt få mig att känna mig nere! Jag är fan bra! Hejja mig!

 

Nu ska jag njuta av min helg, imorgon är det lugnt med genomridning av Kelda inför tävlingen på söndag! :)

Det blir bra det här, lite lugnare i kroppen känner jag mig nu iaf!